svenska » nederländska | 65 [sextiofem] | Negation 2

65 [vijfenzestig] Ontkenning 2

Är ringen dyr?	Is de ring duur?
Nej, den kostar bara hundra euro.	Nee, hij kost maar honderd euro.
Men jag har bara femtio.	Maar ik heb er maar vijftig.
Är du redan färdig?	Ben je al klaar?
Nej, inte ännu.	Nee, nog niet.
Men snart är jag färdig.	Maar ik ben zo klaar.
Vill du ha mer soppa?	Wil je nog soep?
Nej, jag vill inte ha mer.	Nee, ik wil er geen meer.
Men en glass till.	Maar nog wel een ijsje.
Har du bott här länge?	Woon je hier al lang?
Nej, bara en månad.	Nee, pas een maand.
Men jag känner redan mycket folk.	Maar ik ken al veel mensen.
Åker du hem imorgon?	Ga je morgen naar huis?
Nej, först mot veckoslutet.	Nee, pas in het weekend.
Men jag kommer tillbaka redan på söndag.	Maar ik kom zondag al terug.
Är din dotter redan vuxen?	Is je dochter al volwassen?
Nej, hon är bara sjutton år.	Nee, ze is pas zeventien.
Men hon har redan en pojkvän.	Maar ze heeft al een vriend.

Genetisk mutation gör det möjligt att tala

Människan är den enda levande varelse på jorden som kan tala. Det särskiljer henne från djur och växter. Djur och växter kommunicerar naturligtvis också med varandra. Men de talar inte ett komplext stavelsespråk. Men varför kan människan tala? Vissa fysiska egenskaper behövs för att kunna tala. Dessa fysiska egenskaper finns endast hos människor. Men det betyder inte nödvändigtvis att hon utvecklar dem. I den evolutionära historien händer ingenting utan en anledning. Någonstans längs vägen började människan tala. Vi vet ännu inte exakt när detta hände. Men någonting måste ha hänt, som gav människan förmågan att tala. Forskare tror att en genetisk mutation var ansvarig för detta. Antropologer har jämfört det genetiska materialet hos olika levande varelser. Det är väl känt att en speciell gen påverkar talet. Människor, hos vilka den är skadad, har problem med talet. De kan inte uttrycka sig själva så bra och har svårt att förstå ord. Denna gen undersöktes hos människor, apor och möss. Den är mycket likartad hos människor och schimpanser. Bara två små skillnader kan identifieras. Men dessa skillnader gör sin närvaro känd i hjärnan. Tillsammans med andra gener påverkar de vissa hjärnaktiviteter. Sålunda kan människor tala, men inte apor. Emellertid, det mänskliga språkets gåta är ännu inte löst. För enbart genmutation är inte tillräcklig för att möjliggöra tal. Forskare implanterade den mänskliga genvarianten hos möss. Det gav dem inte förmågan att tala… Men deras pipande förde mycket oväsen!