svenska » indonesiska | 1 [ett] | Personer

1 [satu] Orang

jag	saya
jag och du	saya dan kamu
vi två	kami berdua
han	dia (laki-laki)
han och hon	dia (laki-laki) dan dia (perempuan)
de båda	mereka berdua
mannen	pria
kvinnan	wanita
barnet	anak
en familj	sebuah keluarga
min familj	keluarga saya
Min familj är här.	Keluarga saya berada di sini.
Jag är här.	Saya di sini.
Du är här.	Kamu di sini.
Han är här och hon är här.	Dia (laki-laki) di sini dan dia (perempuan) di sini.
Vi är här.	Kami di sini.
Ni är här.	Kalian di sini.
De är alla här.	Mereka semua di sini.

Alfabet

Vi kan kommunicera med språk. Vi kan berätta för andra vad vi tänker eller känner. Skrift har också denna funktion. De flesta språk har en skriftlig form. Skrift består av tecken. Dessa tecken kan vara olika. De flesta skrifter består av bokstäver. Dessa bokstäver utgör alfabet. Ett alfabet är en organiserad uppsättning av grafiska symboler. Dessa tecken sammanfogas till att bilda ord enligt vissa regler. Varje tecken har ett fast uttal. Termen ‘alfabet’ kommer från det grekiska språket. Där kallades de två första bokstäverna ‘alfa’ och ‘beta’. Det har funnits många olika alfabet genom historien. Människor använde tecken för mer än 3.000 år sedan. Tidigare var tecknen magiska symboler. Endast ett fåtal människor visste vad de betydde. Senare förlorade tecknen sin symboliska karaktär. Idag har bokstäver ingen betydelse. De har endast betydelse när de kombineras med andra bokstäver. Tecken som t ex kinesiska fungerar annorlunda. De liknar bilder och skildrar ofta vad de betyder. När vi skriver kodar vi våra tankar. Vi använder tecken för att registrera vår kunskap. Vår hjärna har lärt sig att avkoda alfabetet. Tecken blir ord, ord blir idéer. På detta sätt kan en text överleva i tusentals år. Och fortfarande förstås…