svenska » norska | 1 [ett] | Personer

1 [én] Personer

jag	jeg
jag och du	jeg og du
vi två	vi to
han	han
han och hon	han og hun
de båda	de to
mannen	mannen
kvinnan	kvinnen
barnet	barnet
en familj	en familie
min familj	familien min
Min familj är här.	Familien min er her.
Jag är här.	Jeg er her.
Du är här.	Du er her.
Han är här och hon är här.	Han er her og hun er her.
Vi är här.	Vi er her.
Ni är här.	Dere er her.
De är alla här.	De er her alle sammen.

Alfabet

Vi kan kommunicera med språk. Vi kan berätta för andra vad vi tänker eller känner. Skrift har också denna funktion. De flesta språk har en skriftlig form. Skrift består av tecken. Dessa tecken kan vara olika. De flesta skrifter består av bokstäver. Dessa bokstäver utgör alfabet. Ett alfabet är en organiserad uppsättning av grafiska symboler. Dessa tecken sammanfogas till att bilda ord enligt vissa regler. Varje tecken har ett fast uttal. Termen ‘alfabet’ kommer från det grekiska språket. Där kallades de två första bokstäverna ‘alfa’ och ‘beta’. Det har funnits många olika alfabet genom historien. Människor använde tecken för mer än 3.000 år sedan. Tidigare var tecknen magiska symboler. Endast ett fåtal människor visste vad de betydde. Senare förlorade tecknen sin symboliska karaktär. Idag har bokstäver ingen betydelse. De har endast betydelse när de kombineras med andra bokstäver. Tecken som t ex kinesiska fungerar annorlunda. De liknar bilder och skildrar ofta vad de betyder. När vi skriver kodar vi våra tankar. Vi använder tecken för att registrera vår kunskap. Vår hjärna har lärt sig att avkoda alfabetet. Tecken blir ord, ord blir idéer. På detta sätt kan en text överleva i tusentals år. Och fortfarande förstås…