svenska » finska | 53 [femtiotre] | Affärer

53 [viisikymmentäkolme] Kauppoja / liikkeitä

Vi letar efter en sportaffär.	Etsimme urheiluliikettä.
Vi letar efter en köttaffär.	Etsimme lihakauppaa.
Vi letar efter ett apotek.	Etsimme apteekkia.
Vi skulle nämligen vilja köpa en fotboll.	Haluamme nimittäin ostaa jalkapallon.
Vi skulle nämligen vilja köpa salami.	Haluamme nimittäin ostaa meetvurstia.
Vi vill nämligen köpa medicin.	Haluamme nimittäin ostaa lääkkeitä.
Vi letar efter en sportaffär, för att köpa en fotboll.	Etsimme urheiluliikettä ostaaksemme jalkapallon.
Vi letar efter en köttaffär, för att köpa salami.	Etsimme lihakauppaa ostaaksemme meetvurstia.
Vi letar efter ett apotek, för att köpa medicin.	Etsimme apteekkia ostaaksemme lääkkeitä.
Jag letar efter en juvelerare.	Etsin kultaseppää.
Jag letar efter en fotoaffär.	Etsin valokuvaliikettä.
Jag letar efter ett konditori.	Etsin konditoriaa.
Jag tänker nämligen köpa en ring.	Aion nimittäin ostaa sormuksen.
Jag tänker nämligen köpa en film.	Aion nimittäin ostaa filmirullan.
Jag tänker nämligen köpa en tårta.	Aion nimittäin ostaa kakun.
Jag letar efter en juvelerare, för att köpa en ring.	Etsin kultaseppää ostaakseni sormuksen.
Jag letar efter en fotoaffär, för att köpa en film.	Etsin valokuvaliikettä ostaakseni filmirullan.
Jag letar efter ett konditori, för att köpa en tårta.	Etsin konditoriaa ostaakseni kakun.

Minnet behöver tal

De flesta människor kommer ihåg sin första skoldag. Men de kommer inte ihåg vad som hände innan. Vi har nästan inget minne från våra första levnadsår. Men varför är det så? Varför kan vi inte komma ihåg upplevelserna vi hade som bebis. Skälet ligger i vår utveckling. Tal och minne utvecklas ungefär vid samma tidpunkt. Och för att komma ihåg någonting, behöver en person talet. Det vill säga han måste ha ord för det han upplever. Forskare har genomfört olika tester med barn. De gjorde då en intressant upptäckt. Så snart barn lär sig tala, glömmer de allt som hände innan. Början av talet är därför även början på minnet. Barn lär sig en hel del under sina tre första levnadsår. De upplever nya saker varje dag. De gör också många viktiga erfarenheter vid denna ålder. Trots detta, försvinner allt. Psykologer kallar detta fenomen infantil amnesi. Endast det som barnen kan namnge stannar kvar. Det autobiografiska minnet behåller personliga erfarenheter. Det fungerar som en dagbok. Allt som är viktigt i vårt liv registreras där. På det sättet, formar det autobiografiska minnet vår identitet. Men dess utveckling är beroende av inlärningen av vårt modersmål. Och vi kan endast aktivera vårt minne genom vårt tal. Det vi lärde oss som små barn är naturligtvis inte helt borta. Det finns lagrat någonstans i vår hjärna. Vi kan bara inte komma åt det längre…- det är synd, eller hur?