svenska » lettiska | 53 [femtiotre] | Affärer

53 [piecdesmit trīs] Veikali

Vi letar efter en sportaffär.	Mēs meklējam sporta preču veikalu.
Vi letar efter en köttaffär.	Mēs meklējam gaļas veikalu.
Vi letar efter ett apotek.	Mēs meklējam aptieku.
Vi skulle nämligen vilja köpa en fotboll.	Mēs vēlamies nopirkt futbolbumbu.
Vi skulle nämligen vilja köpa salami.	Mēs vēlamies nopirkt salami.
Vi vill nämligen köpa medicin.	Mēs vēlamies nopirkt medikamentus.
Vi letar efter en sportaffär, för att köpa en fotboll.	Mēs meklējam sporta preču veikalu, lai nopirktu futbolbumbu.
Vi letar efter en köttaffär, för att köpa salami.	Mēs meklējam gaļas veikalu, lai nopirktu salami.
Vi letar efter ett apotek, för att köpa medicin.	Mēs meklējam aptieku, lai nopirktu medikamentus.
Jag letar efter en juvelerare.	Es meklēju juvelieri.
Jag letar efter en fotoaffär.	Es meklēju fotopreču veikalu.
Jag letar efter ett konditori.	Es meklēju konditoreju.
Jag tänker nämligen köpa en ring.	Man ir padomā nopirkt gredzenu.
Jag tänker nämligen köpa en film.	Man ir padomā nopirkt filmiņu.
Jag tänker nämligen köpa en tårta.	Man ir padomā nopirkt torti.
Jag letar efter en juvelerare, för att köpa en ring.	Es meklēju juvelierizstrādājumu veikalu, lai nopirktu gredzenu.
Jag letar efter en fotoaffär, för att köpa en film.	Es meklēju fotopreču veikalu, lai nopirktu filmiņu.
Jag letar efter ett konditori, för att köpa en tårta.	Es meklēju konditoreju, lai nopirktu torti.

Minnet behöver tal

De flesta människor kommer ihåg sin första skoldag. Men de kommer inte ihåg vad som hände innan. Vi har nästan inget minne från våra första levnadsår. Men varför är det så? Varför kan vi inte komma ihåg upplevelserna vi hade som bebis. Skälet ligger i vår utveckling. Tal och minne utvecklas ungefär vid samma tidpunkt. Och för att komma ihåg någonting, behöver en person talet. Det vill säga han måste ha ord för det han upplever. Forskare har genomfört olika tester med barn. De gjorde då en intressant upptäckt. Så snart barn lär sig tala, glömmer de allt som hände innan. Början av talet är därför även början på minnet. Barn lär sig en hel del under sina tre första levnadsår. De upplever nya saker varje dag. De gör också många viktiga erfarenheter vid denna ålder. Trots detta, försvinner allt. Psykologer kallar detta fenomen infantil amnesi. Endast det som barnen kan namnge stannar kvar. Det autobiografiska minnet behåller personliga erfarenheter. Det fungerar som en dagbok. Allt som är viktigt i vårt liv registreras där. På det sättet, formar det autobiografiska minnet vår identitet. Men dess utveckling är beroende av inlärningen av vårt modersmål. Och vi kan endast aktivera vårt minne genom vårt tal. Det vi lärde oss som små barn är naturligtvis inte helt borta. Det finns lagrat någonstans i vår hjärna. Vi kan bara inte komma åt det längre…- det är synd, eller hur?