svenska » estniska | 53 [femtiotre] | Affärer

53 [viiskümmend kolm] Kauplused

Vi letar efter en sportaffär.	Me otsime spordipoodi.
Vi letar efter en köttaffär.	Me otsime lihunikuäri.
Vi letar efter ett apotek.	Me otsime apteeki.
Vi skulle nämligen vilja köpa en fotboll.	Me soovime nimelt jalgpalli osta.
Vi skulle nämligen vilja köpa salami.	Me soovime nimelt salaamit osta.
Vi vill nämligen köpa medicin.	Me soovime nimelt ravimeid osta.
Vi letar efter en sportaffär, för att köpa en fotboll.	Me otsime spordipoodi, et jalgpalli osta.
Vi letar efter en köttaffär, för att köpa salami.	Me otsime lihunikuäri, et salaamit osta.
Vi letar efter ett apotek, för att köpa medicin.	Me otsime apteeki, et ravimeid osta.
Jag letar efter en juvelerare.	Ma otsin juveliiri.
Jag letar efter en fotoaffär.	Ma otsin fotopoodi.
Jag letar efter ett konditori.	Ma otsin kondiitrit.
Jag tänker nämligen köpa en ring.	Mul on nimelt plaanis sõrmus osta.
Jag tänker nämligen köpa en film.	Mul on nimelt plaanis film osta.
Jag tänker nämligen köpa en tårta.	Mul on nimelt paanis tort osta.
Jag letar efter en juvelerare, för att köpa en ring.	Ma otsin juveliiri, et sõrmust osta.
Jag letar efter en fotoaffär, för att köpa en film.	Ma otsin fotopoodi, et filmi osta.
Jag letar efter ett konditori, för att köpa en tårta.	Ma otsin kondiitrit, et torti osta.

Minnet behöver tal

De flesta människor kommer ihåg sin första skoldag. Men de kommer inte ihåg vad som hände innan. Vi har nästan inget minne från våra första levnadsår. Men varför är det så? Varför kan vi inte komma ihåg upplevelserna vi hade som bebis. Skälet ligger i vår utveckling. Tal och minne utvecklas ungefär vid samma tidpunkt. Och för att komma ihåg någonting, behöver en person talet. Det vill säga han måste ha ord för det han upplever. Forskare har genomfört olika tester med barn. De gjorde då en intressant upptäckt. Så snart barn lär sig tala, glömmer de allt som hände innan. Början av talet är därför även början på minnet. Barn lär sig en hel del under sina tre första levnadsår. De upplever nya saker varje dag. De gör också många viktiga erfarenheter vid denna ålder. Trots detta, försvinner allt. Psykologer kallar detta fenomen infantil amnesi. Endast det som barnen kan namnge stannar kvar. Det autobiografiska minnet behåller personliga erfarenheter. Det fungerar som en dagbok. Allt som är viktigt i vårt liv registreras där. På det sättet, formar det autobiografiska minnet vår identitet. Men dess utveckling är beroende av inlärningen av vårt modersmål. Och vi kan endast aktivera vårt minne genom vårt tal. Det vi lärde oss som små barn är naturligtvis inte helt borta. Det finns lagrat någonstans i vår hjärna. Vi kan bara inte komma åt det längre…- det är synd, eller hur?