svenska » adygeiska | 65 [sextiofem] | Negation 2

65 [тIокIищрэ тфырэ] Мыдэныгъэ 2

65 [tIokIishhrje tfyrje] Mydjenygje 2

Är ringen dyr?	Iалъыныр лъапIа?; Ialynyr lapIa?
Nej, den kostar bara hundra euro.	Хьау, ащ евришъэ ыуас ныIэп.; H'au, ashh evrishje yuas nyIjep.
Men jag har bara femtio.	Ары шъхьаем сэ шъэныкъо ныIэп сиIэр.; Ary shh'aem sje shjenyko nyIjep siIjer.
Är du redan färdig?	Ухьазыра?; Uh'azyra?
Nej, inte ännu.	Хьау, сыхьазырыгоп.; H'au, syh'azyrygop.
Men snart är jag färdig.	Ау тIэкIу шIэмэ сыхьазырыщт.; Au tIjekIu shIjemje syh'azyryshht.
Vill du ha mer soppa?	Джыри лэпс уфая?; Dzhyri ljeps ufaja?
Nej, jag vill inte ha mer.	Хьау, ащ нахьыбэ сыфаеп.; H'au, ashh nah'ybje syfaep.
Men en glass till.	Ау джыри зы щтыгъэ.; Au dzhyri zy shhtygje.
Har du bott här länge?	ТIэкIу шIагъа мыщ узыщыпсэурэр?; TIjekIu shIaga myshh uzyshhypsjeurjer?
Nej, bara en månad.	Хьау, мазэ ныIэп.; H'au, mazje nyIjep.
Men jag känner redan mycket folk.	Ау цIыфыбэмэ нэIуасэ сафэхъугъах.; Au cIyfybjemje njeIuasje safjehugah.
Åker du hem imorgon?	Неущ шъуадэжь окIожьа?; Neushh shuadjezh' okIozh'a?
Nej, först mot veckoslutet.	Хьау, гъэпсэфыгъо мафэхэр ары ныIэп.; H'au, gjepsjefygo mafjehjer ary nyIjep.
Men jag kommer tillbaka redan på söndag.	Ау тхьаумэфэ мафэм къэзгъэзэжьыщт.; Au th'aumjefje mafjem kjezgjezjezh'yshht.
Är din dotter redan vuxen?	Уипшъашъэ ыныбжь икъугъа?; Uipshashje ynybzh' ikuga?
Nej, hon är bara sjutton år.	Хьау, илъэс пшIыкIублым ит ныIэп.; H'au, iljes pshIykIublym it nyIjep.
Men hon har redan en pojkvän.	Ау псэлъыхъо иI.; Au psjelyho iI.

Genetisk mutation gör det möjligt att tala

Människan är den enda levande varelse på jorden som kan tala. Det särskiljer henne från djur och växter. Djur och växter kommunicerar naturligtvis också med varandra. Men de talar inte ett komplext stavelsespråk. Men varför kan människan tala? Vissa fysiska egenskaper behövs för att kunna tala. Dessa fysiska egenskaper finns endast hos människor. Men det betyder inte nödvändigtvis att hon utvecklar dem. I den evolutionära historien händer ingenting utan en anledning. Någonstans längs vägen började människan tala. Vi vet ännu inte exakt när detta hände. Men någonting måste ha hänt, som gav människan förmågan att tala. Forskare tror att en genetisk mutation var ansvarig för detta. Antropologer har jämfört det genetiska materialet hos olika levande varelser. Det är väl känt att en speciell gen påverkar talet. Människor, hos vilka den är skadad, har problem med talet. De kan inte uttrycka sig själva så bra och har svårt att förstå ord. Denna gen undersöktes hos människor, apor och möss. Den är mycket likartad hos människor och schimpanser. Bara två små skillnader kan identifieras. Men dessa skillnader gör sin närvaro känd i hjärnan. Tillsammans med andra gener påverkar de vissa hjärnaktiviteter. Sålunda kan människor tala, men inte apor. Emellertid, det mänskliga språkets gåta är ännu inte löst. För enbart genmutation är inte tillräcklig för att möjliggöra tal. Forskare implanterade den mänskliga genvarianten hos möss. Det gav dem inte förmågan att tala… Men deras pipande förde mycket oväsen!