svenska » slovakiska | 65 [sextiofem] | Negation 2

65 [šesťdesiatpäť] Zápor 2

Är ringen dyr?	Je ten prsteň drahý?
Nej, den kostar bara hundra euro.	Nie, stojí len sto eur.
Men jag har bara femtio.	Ale mám len päťdesiať.
Är du redan färdig?	Si už hotový?
Nej, inte ännu.	Nie, ešte nie.
Men snart är jag färdig.	Ale hneď budem hotový.
Vill du ha mer soppa?	Chcel by si ešte polievku?
Nej, jag vill inte ha mer.	Nie, už nechcem.
Men en glass till.	Ale ešte jednu zmrzlinu.
Har du bott här länge?	Bývaš tu už dlho?
Nej, bara en månad.	Nie, len jeden mesiac.
Men jag känner redan mycket folk.	Ale poznám už veľa ľudí.
Åker du hem imorgon?	Ideš zajtra domov?
Nej, först mot veckoslutet.	Nie, až cez víkend.
Men jag kommer tillbaka redan på söndag.	Ale vrátim sa už v nedeľu.
Är din dotter redan vuxen?	Je tvoja dcéra už dospelá?
Nej, hon är bara sjutton år.	Nie, má iba sedemnásť.
Men hon har redan en pojkvän.	Ale už má priateľa.

Genetisk mutation gör det möjligt att tala

Människan är den enda levande varelse på jorden som kan tala. Det särskiljer henne från djur och växter. Djur och växter kommunicerar naturligtvis också med varandra. Men de talar inte ett komplext stavelsespråk. Men varför kan människan tala? Vissa fysiska egenskaper behövs för att kunna tala. Dessa fysiska egenskaper finns endast hos människor. Men det betyder inte nödvändigtvis att hon utvecklar dem. I den evolutionära historien händer ingenting utan en anledning. Någonstans längs vägen började människan tala. Vi vet ännu inte exakt när detta hände. Men någonting måste ha hänt, som gav människan förmågan att tala. Forskare tror att en genetisk mutation var ansvarig för detta. Antropologer har jämfört det genetiska materialet hos olika levande varelser. Det är väl känt att en speciell gen påverkar talet. Människor, hos vilka den är skadad, har problem med talet. De kan inte uttrycka sig själva så bra och har svårt att förstå ord. Denna gen undersöktes hos människor, apor och möss. Den är mycket likartad hos människor och schimpanser. Bara två små skillnader kan identifieras. Men dessa skillnader gör sin närvaro känd i hjärnan. Tillsammans med andra gener påverkar de vissa hjärnaktiviteter. Sålunda kan människor tala, men inte apor. Emellertid, det mänskliga språkets gåta är ännu inte löst. För enbart genmutation är inte tillräcklig för att möjliggöra tal. Forskare implanterade den mänskliga genvarianten hos möss. Det gav dem inte förmågan att tala… Men deras pipande förde mycket oväsen!