svenska » slovakiska | 53 [femtiotre] | Affärer

53 [päťdesiattri] Obchody

Vi letar efter en sportaffär.	Hľadáme obchod so športovými potrebami.
Vi letar efter en köttaffär.	Hľadáme mäsiarstvo.
Vi letar efter ett apotek.	Hľadáme lekáreň.
Vi skulle nämligen vilja köpa en fotboll.	Chceli by sme totiž kúpiť futbalovú loptu.
Vi skulle nämligen vilja köpa salami.	Chceli by sme totiž kúpiť salámu.
Vi vill nämligen köpa medicin.	Chceli by sme totiž kúpiť lieky.
Vi letar efter en sportaffär, för att köpa en fotboll.	Hľadáme obchod so športovými potrebami, aby sme kúpili futbalovú loptu.
Vi letar efter en köttaffär, för att köpa salami.	Hľadáme mäsiarstvo, aby sme kúpili salámu.
Vi letar efter ett apotek, för att köpa medicin.	Hľadáme lekáreň, aby sme kúpili lieky.
Jag letar efter en juvelerare.	Hľadám klenotníctvo.
Jag letar efter en fotoaffär.	Hľadám foto predajňu.
Jag letar efter ett konditori.	Hľadám cukráreň.
Jag tänker nämligen köpa en ring.	Chcem totiž kúpiť prsteň.
Jag tänker nämligen köpa en film.	Chcem totiž kúpiť film.
Jag tänker nämligen köpa en tårta.	Chcem totiž kúpiť tortu.
Jag letar efter en juvelerare, för att köpa en ring.	Hľadám klenotníka, aby som kúpil prsteň.
Jag letar efter en fotoaffär, för att köpa en film.	Hľadám foto predajňu, aby som kúpil film.
Jag letar efter ett konditori, för att köpa en tårta.	Hľadám cukráreň, aby som kúpil tortu.

Minnet behöver tal

De flesta människor kommer ihåg sin första skoldag. Men de kommer inte ihåg vad som hände innan. Vi har nästan inget minne från våra första levnadsår. Men varför är det så? Varför kan vi inte komma ihåg upplevelserna vi hade som bebis. Skälet ligger i vår utveckling. Tal och minne utvecklas ungefär vid samma tidpunkt. Och för att komma ihåg någonting, behöver en person talet. Det vill säga han måste ha ord för det han upplever. Forskare har genomfört olika tester med barn. De gjorde då en intressant upptäckt. Så snart barn lär sig tala, glömmer de allt som hände innan. Början av talet är därför även början på minnet. Barn lär sig en hel del under sina tre första levnadsår. De upplever nya saker varje dag. De gör också många viktiga erfarenheter vid denna ålder. Trots detta, försvinner allt. Psykologer kallar detta fenomen infantil amnesi. Endast det som barnen kan namnge stannar kvar. Det autobiografiska minnet behåller personliga erfarenheter. Det fungerar som en dagbok. Allt som är viktigt i vårt liv registreras där. På det sättet, formar det autobiografiska minnet vår identitet. Men dess utveckling är beroende av inlärningen av vårt modersmål. Och vi kan endast aktivera vårt minne genom vårt tal. Det vi lärde oss som små barn är naturligtvis inte helt borta. Det finns lagrat någonstans i vår hjärna. Vi kan bara inte komma åt det längre…- det är synd, eller hur?