svenska » portugisiska PT | 65 [sextiofem] | Negation 2

65 [sessenta e cinco] Negação 2

Är ringen dyr?	O anel é caro?
Nej, den kostar bara hundra euro.	Não, ele só custa cem Euros.
Men jag har bara femtio.	Mas eu só tenho cinquenta.
Är du redan färdig?	Já acabaste?
Nej, inte ännu.	Não, ainda não.
Men snart är jag färdig.	Mas já estou quase.
Vill du ha mer soppa?	Queres mais sopa?
Nej, jag vill inte ha mer.	Não, eu não quero mais.
Men en glass till.	Mas mais um gelado.
Har du bott här länge?	(Você) mora aqui há muito tempo?
Nej, bara en månad.	Não, só há um mês.
Men jag känner redan mycket folk.	Mas já conheço muitas pessoas.
Åker du hem imorgon?	Vais amanhã para casa ?
Nej, först mot veckoslutet.	Não, só no fim de semana.
Men jag kommer tillbaka redan på söndag.	Mas eu volto já no domingo.
Är din dotter redan vuxen?	A tua filha já é adulta?
Nej, hon är bara sjutton år.	Não, ela só tem dezassete anos.
Men hon har redan en pojkvän.	Mas já tem um namorado.

Genetisk mutation gör det möjligt att tala

Människan är den enda levande varelse på jorden som kan tala. Det särskiljer henne från djur och växter. Djur och växter kommunicerar naturligtvis också med varandra. Men de talar inte ett komplext stavelsespråk. Men varför kan människan tala? Vissa fysiska egenskaper behövs för att kunna tala. Dessa fysiska egenskaper finns endast hos människor. Men det betyder inte nödvändigtvis att hon utvecklar dem. I den evolutionära historien händer ingenting utan en anledning. Någonstans längs vägen började människan tala. Vi vet ännu inte exakt när detta hände. Men någonting måste ha hänt, som gav människan förmågan att tala. Forskare tror att en genetisk mutation var ansvarig för detta. Antropologer har jämfört det genetiska materialet hos olika levande varelser. Det är väl känt att en speciell gen påverkar talet. Människor, hos vilka den är skadad, har problem med talet. De kan inte uttrycka sig själva så bra och har svårt att förstå ord. Denna gen undersöktes hos människor, apor och möss. Den är mycket likartad hos människor och schimpanser. Bara två små skillnader kan identifieras. Men dessa skillnader gör sin närvaro känd i hjärnan. Tillsammans med andra gener påverkar de vissa hjärnaktiviteter. Sålunda kan människor tala, men inte apor. Emellertid, det mänskliga språkets gåta är ännu inte löst. För enbart genmutation är inte tillräcklig för att möjliggöra tal. Forskare implanterade den mänskliga genvarianten hos möss. Det gav dem inte förmågan att tala… Men deras pipande förde mycket oväsen!