svenska » litauiska | 53 [femtiotre] | Affärer

53 [penkiasdešimt trys] Parduotuvės

Vi letar efter en sportaffär.	(Mes) ieškome sporto prekių parduotuvės.
Vi letar efter en köttaffär.	(Mes) ieškome mėsos parduotuvės.
Vi letar efter ett apotek.	(Mes) ieškome vaistinės.
Vi skulle nämligen vilja köpa en fotboll.	(Mes) norėtume pirkti futbolo kamuolį.
Vi skulle nämligen vilja köpa salami.	(Mes) norėtume pirkti rūkytos dešros.
Vi vill nämligen köpa medicin.	(Mes) norėtume pirkti vaistų.
Vi letar efter en sportaffär, för att köpa en fotboll.	(Mes) ieškome sporto prekių parduotuvės, nes norime pirkti futbolo kamuolį.
Vi letar efter en köttaffär, för att köpa salami.	(Mes) ieškome mėsos parduotuvės, nes norime pirkti rūkytos dešros.
Vi letar efter ett apotek, för att köpa medicin.	(Mes) ieškome vaistinės, nes norime pirkti vaistų.
Jag letar efter en juvelerare.	(Aš) ieškau juvelyro.
Jag letar efter en fotoaffär.	(Aš) ieškau fotoprekių parduotuvės.
Jag letar efter ett konditori.	(Aš) ieškau konditerijos parduotuvės.
Jag tänker nämligen köpa en ring.	(Aš) žadu pirkti žiedą.
Jag tänker nämligen köpa en film.	(Aš) žadu pirkti filmavimo juostą.
Jag tänker nämligen köpa en tårta.	(Aš) žadu pirkti tortą.
Jag letar efter en juvelerare, för att köpa en ring.	(Aš) ieškau juvelyro, nes noriu pirkti žiedą.
Jag letar efter en fotoaffär, för att köpa en film.	(Aš) ieškau fotoprekių parduotuvės, nes noriu pirkti filmavimo juostą.
Jag letar efter ett konditori, för att köpa en tårta.	(Aš) ieškau konditerijos parduotuvės, nes noriu pirkti tortą.

Minnet behöver tal

De flesta människor kommer ihåg sin första skoldag. Men de kommer inte ihåg vad som hände innan. Vi har nästan inget minne från våra första levnadsår. Men varför är det så? Varför kan vi inte komma ihåg upplevelserna vi hade som bebis. Skälet ligger i vår utveckling. Tal och minne utvecklas ungefär vid samma tidpunkt. Och för att komma ihåg någonting, behöver en person talet. Det vill säga han måste ha ord för det han upplever. Forskare har genomfört olika tester med barn. De gjorde då en intressant upptäckt. Så snart barn lär sig tala, glömmer de allt som hände innan. Början av talet är därför även början på minnet. Barn lär sig en hel del under sina tre första levnadsår. De upplever nya saker varje dag. De gör också många viktiga erfarenheter vid denna ålder. Trots detta, försvinner allt. Psykologer kallar detta fenomen infantil amnesi. Endast det som barnen kan namnge stannar kvar. Det autobiografiska minnet behåller personliga erfarenheter. Det fungerar som en dagbok. Allt som är viktigt i vårt liv registreras där. På det sättet, formar det autobiografiska minnet vår identitet. Men dess utveckling är beroende av inlärningen av vårt modersmål. Och vi kan endast aktivera vårt minne genom vårt tal. Det vi lärde oss som små barn är naturligtvis inte helt borta. Det finns lagrat någonstans i vår hjärna. Vi kan bara inte komma åt det längre…- det är synd, eller hur?