svenska » indonesiska | 53 [femtiotre] | Affärer

53 [lima puluh tiga] Toko

Vi letar efter en sportaffär.	Kami mencari sebuah toko peralatan olahraga.
Vi letar efter en köttaffär.	Kami mencari sebuah toko daging.
Vi letar efter ett apotek.	Kami mencari sebuah apotik.
Vi skulle nämligen vilja köpa en fotboll.	Kami ingin membeli sebuah bola sepak.
Vi skulle nämligen vilja köpa salami.	Kami ingin membeli salami.
Vi vill nämligen köpa medicin.	Kami ingin membeli obat-obatan.
Vi letar efter en sportaffär, för att köpa en fotboll.	Kami mencari toko peralatan olahraga untuk membeli bola sepak.
Vi letar efter en köttaffär, för att köpa salami.	Kami mencari toko daging untuk membeli salami.
Vi letar efter ett apotek, för att köpa medicin.	Kami mencari apotik untuk membeli obat-obatan.
Jag letar efter en juvelerare.	Saya mencari toko perhiasan.
Jag letar efter en fotoaffär.	Saya mencari toko peralatan foto.
Jag letar efter ett konditori.	Saya mencari sebuah toko kue.
Jag tänker nämligen köpa en ring.	Saya berencana membeli sebuah cincin.
Jag tänker nämligen köpa en film.	Saya berencana membeli sebuah film.
Jag tänker nämligen köpa en tårta.	Saya berencana membeli kue tar.
Jag letar efter en juvelerare, för att köpa en ring.	Saya mencari sebuah toko perhiasan untuk membeli sebuah cincin.
Jag letar efter en fotoaffär, för att köpa en film.	Saya mencari sebuah toko peralatan foto untuk membeli sebuah film.
Jag letar efter ett konditori, för att köpa en tårta.	Saya mencari sebuah toko kue untuk membeli kue tar.

Minnet behöver tal

De flesta människor kommer ihåg sin första skoldag. Men de kommer inte ihåg vad som hände innan. Vi har nästan inget minne från våra första levnadsår. Men varför är det så? Varför kan vi inte komma ihåg upplevelserna vi hade som bebis. Skälet ligger i vår utveckling. Tal och minne utvecklas ungefär vid samma tidpunkt. Och för att komma ihåg någonting, behöver en person talet. Det vill säga han måste ha ord för det han upplever. Forskare har genomfört olika tester med barn. De gjorde då en intressant upptäckt. Så snart barn lär sig tala, glömmer de allt som hände innan. Början av talet är därför även början på minnet. Barn lär sig en hel del under sina tre första levnadsår. De upplever nya saker varje dag. De gör också många viktiga erfarenheter vid denna ålder. Trots detta, försvinner allt. Psykologer kallar detta fenomen infantil amnesi. Endast det som barnen kan namnge stannar kvar. Det autobiografiska minnet behåller personliga erfarenheter. Det fungerar som en dagbok. Allt som är viktigt i vårt liv registreras där. På det sättet, formar det autobiografiska minnet vår identitet. Men dess utveckling är beroende av inlärningen av vårt modersmål. Och vi kan endast aktivera vårt minne genom vårt tal. Det vi lärde oss som små barn är naturligtvis inte helt borta. Det finns lagrat någonstans i vår hjärna. Vi kan bara inte komma åt det längre…- det är synd, eller hur?