svenska » tyska | 53 [femtiotre] | Affärer

53 [dreiundfünfzig] Geschäfte

Vi letar efter en sportaffär.	Wir suchen ein Sportgeschäft.
Vi letar efter en köttaffär.	Wir suchen eine Fleischerei.
Vi letar efter ett apotek.	Wir suchen eine Apotheke.
Vi skulle nämligen vilja köpa en fotboll.	Wir möchten nämlich einen Fußball kaufen.
Vi skulle nämligen vilja köpa salami.	Wir möchten nämlich Salami kaufen.
Vi vill nämligen köpa medicin.	Wir möchten nämlich Medikamente kaufen.
Vi letar efter en sportaffär, för att köpa en fotboll.	Wir suchen ein Sportgeschäft, um einen Fußball zu kaufen.
Vi letar efter en köttaffär, för att köpa salami.	Wir suchen eine Fleischerei, um Salami zu kaufen.
Vi letar efter ett apotek, för att köpa medicin.	Wir suchen eine Apotheke, um Medikamente zu kaufen.
Jag letar efter en juvelerare.	Ich suche einen Juwelier.
Jag letar efter en fotoaffär.	Ich suche ein Fotogeschäft.
Jag letar efter ett konditori.	Ich suche eine Konditorei.
Jag tänker nämligen köpa en ring.	Ich habe nämlich vor, einen Ring zu kaufen.
Jag tänker nämligen köpa en film.	Ich habe nämlich vor, einen Film zu kaufen.
Jag tänker nämligen köpa en tårta.	Ich habe nämlich vor, eine Torte zu kaufen.
Jag letar efter en juvelerare, för att köpa en ring.	Ich suche einen Juwelier, um einen Ring zu kaufen.
Jag letar efter en fotoaffär, för att köpa en film.	Ich suche ein Fotogeschäft, um einen Film zu kaufen.
Jag letar efter ett konditori, för att köpa en tårta.	Ich suche eine Konditorei, um eine Torte zu kaufen.

Minnet behöver tal

De flesta människor kommer ihåg sin första skoldag. Men de kommer inte ihåg vad som hände innan. Vi har nästan inget minne från våra första levnadsår. Men varför är det så? Varför kan vi inte komma ihåg upplevelserna vi hade som bebis. Skälet ligger i vår utveckling. Tal och minne utvecklas ungefär vid samma tidpunkt. Och för att komma ihåg någonting, behöver en person talet. Det vill säga han måste ha ord för det han upplever. Forskare har genomfört olika tester med barn. De gjorde då en intressant upptäckt. Så snart barn lär sig tala, glömmer de allt som hände innan. Början av talet är därför även början på minnet. Barn lär sig en hel del under sina tre första levnadsår. De upplever nya saker varje dag. De gör också många viktiga erfarenheter vid denna ålder. Trots detta, försvinner allt. Psykologer kallar detta fenomen infantil amnesi. Endast det som barnen kan namnge stannar kvar. Det autobiografiska minnet behåller personliga erfarenheter. Det fungerar som en dagbok. Allt som är viktigt i vårt liv registreras där. På det sättet, formar det autobiografiska minnet vår identitet. Men dess utveckling är beroende av inlärningen av vårt modersmål. Och vi kan endast aktivera vårt minne genom vårt tal. Det vi lärde oss som små barn är naturligtvis inte helt borta. Det finns lagrat någonstans i vår hjärna. Vi kan bara inte komma åt det längre…- det är synd, eller hur?